Ja, en sån dag. En sån
där konstig dag, igen.
För det första, Hugos bil har inte gått sönder idag. Nej
helt rätt, man tror inte det är sant. Kapten har nu sina sämsta däck fram igen,
det är bara det att de som nu är bak är ännu sämre. Men slicks är ju sportigt,
det vet ju alla.
Vi vaknade till sol och avslutar kvällen med sol. Däremellan
har det varit lite si och så men det är dumt att klaga. Vid halv tolv kom
lokalpressen i Surnadal och knackade på vårt fönster, så gott som. Han frågade
om motivet till vår resa och med iver pratade vi i mun på varandra i tre
oavbrutna minuter, så vi får väl se vad det blir av det.
Ovanför Eidsdal blir vi upphunna av en till synes lyrisk
norrman som jagat oss sen bygden. Han stod och torkade svetten efter sitt
träningspass när tre röda 900 turbos brände förbi. Han tappade nästan hakan och
satte efter. Det visar sig att Kenneth, som han heter, är en sann Saabentusiast
själv och vi blir hembjudna på kaffe och pizza, bara så där. Mange takk! I
garaget finner vi saabdelar i massor, fint utportionerade mellan bland annat en
900 Aero, 88, med fullt Airflowkit; och en provfärgsbil från 89, Aerocab. Respekt!
Än mer respekt är det att han och Irene, som hans wife to be heter, ska gifta
sig i Trollhättan – nästa helg! Hugo vill för övrigt också gifta sig, med
kassörskan på Shell i Eidsdal. Skriv en kommentar så får ni Hugos nummer, det
fixar vi.
I Åndalsnes tvättar vi bilarna och strax efter det stannar
vi till vid Trollveggen. Majestätiskt! Eifeltornet är 300 meter, en ganska hög
byggnad i de flestas ögon. Trollveggen är 1800 meter. Sex Eifeltorn på varandra
ungefär.
- -
Undrar hur lång tid det skulle ta att gipsa hela
Trollveggen, kläcker Hugo ur sig.
- -
Dude, are you serious?
Just när som vi ägnar en tanke åt den sydamerikan som fick
sätta livet till i ett misslyckat basejumpingförsök igår, tisdag, utför
Trollveggens obarmhärtiga massiv, kommer en tyskstukad bubbla in på
parkeringen. Fetare bil får man leta efter! Normalt brukar han köra med 5 cm
lägre fjädring, han hade höjt den inför resan. Bra val…
Nu sitter vi vid Trollstigens början och tittar sammanbitet
upp mot serpentinvägarna vi har framför oss. Uppfordrande. Eggande. Brant som
fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar