Trollstigen formligen svärmar av turister och trots att vi i
år inte tar upp mer än en parkeringsficka var vid turistcentret, är det rätt så
jäkla trångt ändå. Flera kommer fram och frågar vad sjutton vi håller på med
egentligen och vi lägger gärna ut texten och spårar lätt iväg. Till tonerna av
Dire Straits görs vätskekontroll innan vi masar oss ner längs serpentinerna. Det
irriterar som en sten i skon att det inte blir riktigt så njutbart som det hade
kunnat bli. På ettan motorbromsar vi oss ner, med en toppnotering på svindlande
30 km/h.
Vid Trollveggen, 1800 meter VÄGG, möter vi ett par från Alta
i Nordnorge som vi mer än gärna förklarar vårt syfte för – igen. Inga problem!
Till slut går det automatiskt och ibland förutsätter vi omedvetet att de vi
berättar för har vissa förkunskaper. ”Jo men tänddelarna har gått sörru så nu
kör man på grundladd bara.”
Via Åndalsnes tar vi ut mot kusten och Atlanterhavsveien och
för första gången blir vi lite besvikna. Det känns lite upphaussat och det är
egentligen inte värt några omvägar. Vi tar tillbaka samma väg vi kom med en
fadd eftersmak och skickar på mot Eidsvåg istället. På kvällen justerar vi
avgassystem genom att backa upp mot trappan till ett dass. Djungeltrumman gick
på byn om tre tokiga svenskar som barrikaderat byns raggarrundavändplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar