Vid 0900 dammar det till på grusvägen där vi parkerat och ut
ur turistbussen väller kamerapreparerade italienare med något djuriskt i
blicken, alla fast beslutna att hinna först med att smälla av slutaren på det
motiv vi haft som bakgrundsbild för natten. Kvar i bussen sitter en uppenbart
åldrande busschaufför som förmodligen inte sett morgonkaffe på flera dagar –
och alla vet vad det gör med en människa. Tappert värker han fram ett
servicemind-leende och han är Sven-E från Pistvakt personifierad.
Das italianos hejdas i sin iver av tre röda, till synes förvånansvärt
fina gamla Saabar. Vi känner avstämt att ”akta lacken för h-vete” och sätter
vårt eget morgonkaffe i vrångstrupen. Busschauffören kikar trånande på den
lilla mängd i koppen vi lämnar därhän, för att ägna lite vaksamhet åt våra
fordon. Jag försöker att göra en uppdatering, men det ges ingen ro. Tompa
lyckas hur som helst, fäktande mot turisterna som vore de närgångna myggor, att
skifta hjul fram/bak. Kurvtagning i hastighet nöter.
Vidare dundrar vi i ett förvånansvärt bra väder och solen
tar hårt på hög höjd. Ett vattendrag siktas – biltvätt, kroppstvätt!
Smältvatten är gott att dricka men inte riktigt lika fint att bada i.
Någonstans mellan tre grader varmt och döden, har vi fastslagit. Man känner sig
frisk och levande, och kall.
Sognefjellet, Jotunheimen och Galdhöpiggen är precis lika
mäktigt som vi hoppats. Storleken på allting kan inte våra kameror återge. Allt
eftersom vi rullar utför snirkliga fjällautostrador porlar fjällforsarna i ett
samstämmigt mönster under, över och bredvid oss. Färgen älven bär får vi söka
långt och djupt efter i vår inre färgkodsdatabas. Jo men visst – där har vi den
sörru! Eucalyptusgrön, nummer 235.
Nedför höjderna går det fort, riktigt fort. Vik hädan med er
husbil, vänligaste herre! Vi motorbromsar oss in i Lom men går bet på tänddelar
– igen. Idag, torsdag – Geiranger.
Tänddelar finns i Jämtland ;)
SvaraRadera/U