Tja tja bloggen, xoxo.
Beslut togs om att slopa Stavanger och Kjeragsbolten, trots
allt. Vi tar det lite piano och lägger mer tid på att uppleva det vi faktiskt
upplever, istället för att stressa vidare. Solen har visat sig i tre hela dagar
nu och vi klagar inte. Takluckan är cementerad i öppet läge. Hardangervidda är
något att uppleva alltså. Vidsträckta vyer som bara avbryts av kilometerhöga
fjäll eller en avlägsen horisont. Fjällsjöar inbjudande polargröna och precis
lika jäkla kalla som man INTE hoppas att de är.
Vöringsfossen ovanför Eidfjord är brutal till sin storlek
och omfattningen av dess praktfullhet motsvaras i vår beundran till de som
byggt vägen uppför klipphällen, genom tunnlar och i serpentiner med bara ett
smalt räcke som distans mellan liv och dödssäker död. Det suger till i både ben
och märg när vi böjer oss ut över det femhundra meter branta stupet.
”Du får en Carlsberg om du ställer dig på grästuvan där”.
Fair enough, svarar jag men hindras av Brutus och Judas.
Visst ser Tompa hård ut? Ni ska se honom när han dansar och sjunger "Änglahund"...
Läger för natten slås i Ulvik och vi somnar som tre
bröstfödda bebisar i våra kojor efter en synnerligen välmarinerad karré vid
23.45. Regnet möter oss denna tisdag och efter lite felsökning fastslås
tändkablarna som undermåliga, nej stryk det – tvärslut, och nu går GPS och
mobiler på högvarv för att hitta en bildelskedja som faktiskt har någonting
hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar